ceicli

Var på en intervju i onsdags. Det ska öppna en ny förskola i området där jag bor, så det vore praktiskt att jobba i närheten.

Vi pratade i nästan en timme, men det enda jag fick ut av det att vi var på helt olika nivåer.
Hon ville ha någon som inte jag är och inte kan bli. Det mesta lät som en nackdel!

Exempel: (inte exakta citat utan bara ungefärligt)
*Du började utbildningen 1991 och fick utbildningsbeviset 2004. Det är lång tid. Varför gjorde du det inte klart? Med bara 5p kvar?
*Vad har du för spetskompetens? Det måste du veta för att intervjuaren ska bli intresserad.
*Du har bara haft ett arbete inom området.
*Varför söker du jobb just nu?

Det var annat också, men jag minns inte just nu.
På vägen hem blev jag mer och mer ledsen.
Att jag alltid ska bli dömd på det sättet, aldrig räcka till.

När jag arbetade eftermiddagspasset (körde buss på lovet) så blev jag mer och mer arg.
Hon tyckte uppenbarligen inte att jag skulle passa in, men vadå då!!!
Jag vill inte jobba där ändå!!! Men jag tänker vara med i rullorna tills hon meddelar mig att jag inte får det!
Hon ska få extraarbete med mig!

Det jag har som uppgift, är att hitta ett ställe där det duger med att jag är jag!
Det är det som visat sig svårt hittills, för de flesta ställen jag varit på har gjort att jag känt mig mindervärdig och otillräcklig. Och de som jag trivts på har jag fått nekande besked av, av olika anledningar. Om jag fått besked alls.

Jaja!
Nya tag!