Om igår...
Jag skriver inget mer idag om att jag har ont överallt (träningsverk) och ska åka på dansklass idag, fast jag inte orkar... Men det är ju så satans roligt att röra på sig till musik.
Dessutom så vill jag ha en sådan "gympadansklass" på schemat nästa år och då får jag ju visa intresse också! *s*
Och så är det så roligt! *flinar*
Köpte ju träningsskor enkom för detta så... (och för att inte kunna skylla på att jag saknar skor...)
==> Träningen frös inne. Jag blev hastigt barnvakt istället. När ena halvan av duon tappar bilnyckeln så måste det hända saker snabbt.... Men nästa månad så.... *fniss*
Dessutom så vill jag ha en sådan "gympadansklass" på schemat nästa år och då får jag ju visa intresse också! *s*
Och så är det så roligt! *flinar*
Köpte ju träningsskor enkom för detta så... (och för att inte kunna skylla på att jag saknar skor...)
==> Träningen frös inne. Jag blev hastigt barnvakt istället. När ena halvan av duon tappar bilnyckeln så måste det hända saker snabbt.... Men nästa månad så.... *fniss*
Intensiv städhelg
Städat städat städat!
Jag slutade räkna antalet tvättmaskiner (började med 3 i torsdags, 3 i fredags, sen 4 eller 5 igår och 4-5 idag) efter den 7e, så antalet är lite flytande. Har ändå lite kvar att köra, och en del som måste köras flera gånger.
Handlade nya dammsugarpåsar och lite annat nödvändigt igår.
Har dammsugit hela huset igår och idag (och hittat utspridd tvätt till en maskin till)
och kastat löst skräp som farit runt på golvet.
Golvet ska våttorkas i veckan och förhoppningsvis så ska en och annan ingrodd fläck försvinna.
Brorsan hjälpte till med lite extra bökigt skit (säger inte vad det var för nåt).
Även om det bara är ytligt städat, så är det iallafall mycket, mycket trevligare inne nu. *nöjd*
Nu kommer gnället!!!
Det är inte ens mitt skräp, mitt hus, min uppgift!
*suckar*
Jag stod helt enkelt inte ut längre.
Fast jag fick en tacksam kram idag, av henne!
Jag gjorde...
..honom glad idag.
Och det var inget krångligt eller så.
Jag diskade!
Han kom in (till tv:n!!!) och sken som en sol.
"Du har diskat. Jag funderade på vad som inte stämde. jag hade inte diskat i morse..... Vad fint".
Så lätt var det!
CU!
Och det var inget krångligt eller så.
Jag diskade!
Han kom in (till tv:n!!!) och sken som en sol.
"Du har diskat. Jag funderade på vad som inte stämde. jag hade inte diskat i morse..... Vad fint".
Så lätt var det!
CU!
Jag är fel
Just nu så känns allt fel!
Så fel att om jag var någon annan skulle jag sagt till mig att flytta ut!
Men så är det ju den saken att jag gärna feltolkar och överreagerar.
Så jag brukar inte tolka saker utan lyssna på vad människor säger.
Och lyssna på orden de säger, för annars "blir det fel".
Med andra ord: var tydlig och ärlig med mig så förstår jag vad du menar!
Problemet nu är att han verkar vilja ha mig någon annanstans. Eller mina grejor, men i praktiken blir det ju samma sak.
Det andra problemet är att han inte säger något om det. Kanske någon gång om året om jag tvingar honom, men inte annars. Däremot får jag diverse kommentarer när jag inte gör det han har tänkt sig att jag ska göra.
Min agenda är ju inte som andras. Har aldrig varit heller.
Ok, jag kan förstå att han blir trött när jag varit hemma en hel dag och ingeting ser ut att ha flyttat på sig... det händer det också. Men oftast så har det hänt något, bara inte det han trodde, vilket gör att han inte ser det alls.
Han har sett en del saker också, fast annat har jag fått peka på och säga "Ser du vad jag gjort?"
Igår ville han att jag skulle ha diskat. Det hade jag inte gjort, så det var det första han gjorde när han kom hem. Jag vet att han försökt vänta ut mig, se om jag diskar någon gång. Det händer ju ibland, men inte så ofta....
I morse så hade jag satt väckarklockan för att se på Le Mans 24-timmars. Det tog sin tid innan jag kom upp- som vanligt. Han satte på tvn för att se ett program om historia på 2an. Jag gick upp. Då säger han "Men titta, när tvn sätts på då går du upp". Väldigt trevlig sätt att säga godmorgon på.
Ok, jag visste från början att han inte kunde umgås med folk.
Men han visste att jag inte hade nån ordning nånstans.
Då är frågan, vem ska töja mest på sitt tålamod?
För han har töjt på sitt det vet jag, men jag kan inte ta hela ansvaret längre för att det är som det är.
Jag vill bli sedd, men han kan inte ens säga godmorgon. Inte ens morgnar utan tv....
Han säger sällan hej när han kommer hem (eller när jag kommer hem).
Och ett liv utan kommunikation..... det vete 17.
Nu har jag sagt att jag kommer att beställa tid hos läkaren till honom om inte han gör det själv.
"De bryr sig inte om mig, det finns andra som är sjukare än jag." sa han.
"Jag har gjort det förut" sa jag till honom.
"Det ordnar sig" sa han.
Men faktum är att jag HAR gjort det förut. Och det var början till slutet!
Och jag brukar inte ge upp. Inte han heller säger han, men han verkar ha gett upp.
Så nu vet jag inte..... det verkar ju bli dags att tömma lägenheten på min grejor så han kan få få tillbaka till sitt asketiska liv igen. *suck*
Jag ska jobba idag och måste snart åka.
Slutgnällt för stunden.
CU!
Så fel att om jag var någon annan skulle jag sagt till mig att flytta ut!
Men så är det ju den saken att jag gärna feltolkar och överreagerar.
Så jag brukar inte tolka saker utan lyssna på vad människor säger.
Och lyssna på orden de säger, för annars "blir det fel".
Med andra ord: var tydlig och ärlig med mig så förstår jag vad du menar!
Problemet nu är att han verkar vilja ha mig någon annanstans. Eller mina grejor, men i praktiken blir det ju samma sak.
Det andra problemet är att han inte säger något om det. Kanske någon gång om året om jag tvingar honom, men inte annars. Däremot får jag diverse kommentarer när jag inte gör det han har tänkt sig att jag ska göra.
Min agenda är ju inte som andras. Har aldrig varit heller.
Ok, jag kan förstå att han blir trött när jag varit hemma en hel dag och ingeting ser ut att ha flyttat på sig... det händer det också. Men oftast så har det hänt något, bara inte det han trodde, vilket gör att han inte ser det alls.
Han har sett en del saker också, fast annat har jag fått peka på och säga "Ser du vad jag gjort?"
Igår ville han att jag skulle ha diskat. Det hade jag inte gjort, så det var det första han gjorde när han kom hem. Jag vet att han försökt vänta ut mig, se om jag diskar någon gång. Det händer ju ibland, men inte så ofta....
I morse så hade jag satt väckarklockan för att se på Le Mans 24-timmars. Det tog sin tid innan jag kom upp- som vanligt. Han satte på tvn för att se ett program om historia på 2an. Jag gick upp. Då säger han "Men titta, när tvn sätts på då går du upp". Väldigt trevlig sätt att säga godmorgon på.
Ok, jag visste från början att han inte kunde umgås med folk.
Men han visste att jag inte hade nån ordning nånstans.
Då är frågan, vem ska töja mest på sitt tålamod?
För han har töjt på sitt det vet jag, men jag kan inte ta hela ansvaret längre för att det är som det är.
Jag vill bli sedd, men han kan inte ens säga godmorgon. Inte ens morgnar utan tv....
Han säger sällan hej när han kommer hem (eller när jag kommer hem).
Och ett liv utan kommunikation..... det vete 17.
Nu har jag sagt att jag kommer att beställa tid hos läkaren till honom om inte han gör det själv.
"De bryr sig inte om mig, det finns andra som är sjukare än jag." sa han.
"Jag har gjort det förut" sa jag till honom.
"Det ordnar sig" sa han.
Men faktum är att jag HAR gjort det förut. Och det var början till slutet!
Och jag brukar inte ge upp. Inte han heller säger han, men han verkar ha gett upp.
Så nu vet jag inte..... det verkar ju bli dags att tömma lägenheten på min grejor så han kan få få tillbaka till sitt asketiska liv igen. *suck*
Jag ska jobba idag och måste snart åka.
Slutgnällt för stunden.
CU!
Tystnaden dånar!
Vi skulle gjort styrelsearbete idag när jag kom hem, tillsammans med två andra i styrelsen.
Han hade gjort klart kuverten för utskicken när jag kom hem.
Jag var sjuk redan när jag åkte. Hade ont i hela kroppen när jag kom hem, så jag gick och lade mig en stund. Då brydde han sig om mig... När jag berättade hur det kändes så verkade han bry sig.
Men jag fick inte sova för hårt ifall de kom.
Kl 20 kom ett sms där han fick beskedet att de inte kommer för att det blev för sent.
Jag sitter framför tvn.
Han bara tvärtystnar. Börjar ta på sig.
"Vart ska du?" undrar jag.
"Ut och gå en sväng" säger han och går.
Vi grälar inte (har aldrig gjort).
Vi skrattar inte (har skrattat mycket tillsammans).
Jag kan inte sätta ord på hans missnöje. Han säger ju aldrig nåt!
Eller jo, ibland, när jag dragit på mig för mycket skräp (mer än från början alltså).
Då vet jag att jag måste fixa lite annars så kan saker försvinna.
Han verkar inte våga göra saker på vissa sätt för att jag har reagerat på vissa sätt på vissa saker förut.
Är jag så hemsk?
Han hade gjort klart kuverten för utskicken när jag kom hem.
Jag var sjuk redan när jag åkte. Hade ont i hela kroppen när jag kom hem, så jag gick och lade mig en stund. Då brydde han sig om mig... När jag berättade hur det kändes så verkade han bry sig.
Men jag fick inte sova för hårt ifall de kom.
Kl 20 kom ett sms där han fick beskedet att de inte kommer för att det blev för sent.
Jag sitter framför tvn.
Han bara tvärtystnar. Börjar ta på sig.
"Vart ska du?" undrar jag.
"Ut och gå en sväng" säger han och går.
Vi grälar inte (har aldrig gjort).
Vi skrattar inte (har skrattat mycket tillsammans).
Jag kan inte sätta ord på hans missnöje. Han säger ju aldrig nåt!
Eller jo, ibland, när jag dragit på mig för mycket skräp (mer än från början alltså).
Då vet jag att jag måste fixa lite annars så kan saker försvinna.
Han verkar inte våga göra saker på vissa sätt för att jag har reagerat på vissa sätt på vissa saker förut.
Är jag så hemsk?