ceicli

Vi skulle gjort styrelsearbete idag när jag kom hem, tillsammans med två andra i styrelsen.
Han hade gjort klart kuverten för utskicken när jag kom hem.

Jag var sjuk redan när jag åkte. Hade ont i hela kroppen när jag kom hem, så jag gick och lade mig en stund. Då brydde han sig om mig... När jag berättade hur det kändes så verkade han bry sig.
Men jag fick inte sova för hårt ifall de kom.

Kl 20 kom ett sms där han fick beskedet att de inte kommer för att det blev för sent.
Jag sitter framför tvn.

Han bara tvärtystnar. Börjar ta på sig.
"Vart ska du?" undrar jag.
"Ut och gå en sväng" säger han och går.

Vi grälar inte (har aldrig gjort).
Vi skrattar inte (har skrattat mycket tillsammans).

Jag kan inte sätta ord på hans missnöje. Han säger ju aldrig nåt!
Eller jo, ibland, när jag dragit på mig för mycket skräp (mer än från början alltså).
Då vet jag att jag måste fixa lite annars så kan saker försvinna.

Han verkar inte våga göra saker på vissa sätt för att jag har reagerat på vissa sätt på vissa saker förut.
Är jag så hemsk?