Det finns idioter!
Jag har pratat med en kille några veckor, på engelska.
Den senaste veckan har jag inte pratat med honom alls för jag har varit så trött, en effekt av att ha stått på loppis en dag.
Idag så pratade vi lite igen (på skype).
Jag har precis sagt att jag sovit 15 timmar om dagen eftersom jag varit så trött.
Han säger att han ska bara i veckan och undrar om jag vill följa med. Jag säger nej, det är för kallt i vattnet.
Vi kan ha picnic säger han då.
Nej tack, jag orkar och vill inte.
Sedan är jag tyst en stund och han skriver att det inte spelar någon roll, han ska prata med någon annan.
Leta rätt på någon roligare säger jag.
Mer seriös säger han då.
Jag har just sagt att jag sovit 15 timmar om dygnet för att jag varit så trött.
Han visste redan när vi började prata att jag har smärtor som aldrig riktigt ger sig och att mitt sociala liv är satt på undantag.
Och sedan kallar han mig oseriös!!! *grrr*
Mitt svar blir (på engelska den här gången):
I am who I am and you can't judge that because you don't know me. You insinuate things that I dislike and that alone can be a reason to stop talking to you.
Do as you like, I'm out!
Jag hoppas jag slipper höra från honom igen för jag hade alltid en gnagande känsla av att han ville göra mig till någon annan än den jag är och det avskyr jag.
Han tyckte säkert att jag var jättejobbig som aldrig formade mig efter hans önskan. *s*
Den senaste veckan har jag inte pratat med honom alls för jag har varit så trött, en effekt av att ha stått på loppis en dag.
Idag så pratade vi lite igen (på skype).
Jag har precis sagt att jag sovit 15 timmar om dagen eftersom jag varit så trött.
Han säger att han ska bara i veckan och undrar om jag vill följa med. Jag säger nej, det är för kallt i vattnet.
Vi kan ha picnic säger han då.
Nej tack, jag orkar och vill inte.
Sedan är jag tyst en stund och han skriver att det inte spelar någon roll, han ska prata med någon annan.
Leta rätt på någon roligare säger jag.
Mer seriös säger han då.
Jag har just sagt att jag sovit 15 timmar om dygnet för att jag varit så trött.
Han visste redan när vi började prata att jag har smärtor som aldrig riktigt ger sig och att mitt sociala liv är satt på undantag.
Och sedan kallar han mig oseriös!!! *grrr*
Mitt svar blir (på engelska den här gången):
I am who I am and you can't judge that because you don't know me. You insinuate things that I dislike and that alone can be a reason to stop talking to you.
Do as you like, I'm out!
Jag hoppas jag slipper höra från honom igen för jag hade alltid en gnagande känsla av att han ville göra mig till någon annan än den jag är och det avskyr jag.
Han tyckte säkert att jag var jättejobbig som aldrig formade mig efter hans önskan. *s*
(och understruket igen, vete 17 hur jag ändrar det...)
Vaknade tidigt
Somnade vid 23 igår och vaknade idag kl 4, försökte somna om men kl 6 gick det inte längre, det var bara att gå upp.
Det är svårt att sova när det är varmt.
Jag ska försöka göra lite nytta men det måste vara tysta saker innan folk har börjat vakna, så ingen dammsugning på ett tag. *s*
9.35 så börjar racingen, sedan håller det på nästan hela dagen. Tack och lov för viaplay, även om det kostar. Det gör inget om jag missar något, jag kan (nästan) alltid börja om från början.
Det är svårt att sova när det är varmt.
Jag ska försöka göra lite nytta men det måste vara tysta saker innan folk har börjat vakna, så ingen dammsugning på ett tag. *s*
9.35 så börjar racingen, sedan håller det på nästan hela dagen. Tack och lov för viaplay, även om det kostar. Det gör inget om jag missar något, jag kan (nästan) alltid börja om från början.
Jag och teknik, nu är all text understruken och jag har ingen aning om varför. *suckar*
Klantigt!!!
Skrev ett inlägg som jag glömde spara, så det försvann....
Ska försöka återskapa det...
Konstigt så det kan vara, hade lagt upp läsorna för att jag skulle göra dem, så ringer det ett Gbg-nummer som jag inte känner igen. Kollar upp det och det är från klubben. Går in på mailen som jag får utskicken till och börjar skriva ut dem. Så går det en timme och jag har ingen koll på läxorna...
Natten var jobbig. Ont i fingrarna, ont i låren (efter städningen) och en SNARKANDE andra halva brevid. Han slutade inte fast jag petade på honom hur länge som helst.
Till slut gav jag upp och lade mig i soffan. Då var klockan 6 på morgonen. Jag vaknade till innan kl 13 av att han diskade i köket. Sedan kom han i i vardagsrummet och satte på stereon, med Pink Floyd. Ångestmusik! Jag tycker bra om dem, det gör jag... men ibland så blir det bara för tungt!
Han hade inte märkt när jag gick ut och lämnade honom i fred...
Värken ja, ska försöka få läkaren att kolla psoriasisartrit, de har ju kollat allt möjligt annat utan att hitta något (utom att jag känner efter för mycket..... *snyft*) men detta kan stämma. Jag har skorv i hårbottnen och öronen (även om läkaren uteslöt psoriasis då) och värken kommer i skov...
Jag blir så trött...
Ska försöka återskapa det...
Konstigt så det kan vara, hade lagt upp läsorna för att jag skulle göra dem, så ringer det ett Gbg-nummer som jag inte känner igen. Kollar upp det och det är från klubben. Går in på mailen som jag får utskicken till och börjar skriva ut dem. Så går det en timme och jag har ingen koll på läxorna...
Natten var jobbig. Ont i fingrarna, ont i låren (efter städningen) och en SNARKANDE andra halva brevid. Han slutade inte fast jag petade på honom hur länge som helst.
Till slut gav jag upp och lade mig i soffan. Då var klockan 6 på morgonen. Jag vaknade till innan kl 13 av att han diskade i köket. Sedan kom han i i vardagsrummet och satte på stereon, med Pink Floyd. Ångestmusik! Jag tycker bra om dem, det gör jag... men ibland så blir det bara för tungt!
Han hade inte märkt när jag gick ut och lämnade honom i fred...
Värken ja, ska försöka få läkaren att kolla psoriasisartrit, de har ju kollat allt möjligt annat utan att hitta något (utom att jag känner efter för mycket..... *snyft*) men detta kan stämma. Jag har skorv i hårbottnen och öronen (även om läkaren uteslöt psoriasis då) och värken kommer i skov...
Jag blir så trött...
Städning som träning
Jag var i förrådet och rensade idag. Eftersom jag blev så svettig förra gången så tog jag på mig mina träningskläder som är svettupptagande. Jag har inte haft dem på väldigt länge och blev överraskad över att de fortfarande passade. Jag väger ju mer nu än då. Konstigt nog såg jag flera storlekar mindre ut.... *hmmm*. Men det klämde över magen förstås!
Jag var duktig och kastade ut flera kassar med gamla dagstidningar som jag inte sett på evigheter. Jag sparade några artiklar vars rubriker fångade mitt intresse, men annars åkte allt UT! (ovanligt!)
Självklart så sparade jag lika mycket som jag kastade, med det ska gås igenom igen så.... fast senare.
En del av det jag bläddrade förbi gjorde mig lite ledsen. Som när jag ser en insändare som säger att feta, svettiga människor är fula. Men vadå då! Jag svettas oavsett vad jag väger! Har alltid gjort det! Sen så har jag tillräckligt med ågren för min vikt själv så jag behöver inte andra för att påpeka problemet för mig. Mer än på ett vänligt sätt förstås. Någon att diskutera med behövs alltid!
Har läst Blossom Taintons bok "I topptrim på 12 veckor". Den är tydlig, enkel och rak. Det handlar om motion (lite om mat) och att det handlar om att lära kroppen en ny vana. Så har jag lärt mig att det är ingen idé att vänta på motivationen. Vanan kommer först, sedan kommer motivation som en belöning. Det är så bra tänkt. Det förklarar varför jag alltid brukar ge upp. Nu förstår också jag lite bättre varför jag alltid blir så himla sjuk när jag tränat ett tag. (För det blir jag ALLTID!) Jag har börjat träna och inte tänkt tillräckligt på vad jag äter. Fast lite sjuk är jag jämt, så jag får börja lite försiktigt och känna mig för. Så 12 veckor tror jag inte på för mig. Kanske 24v...
Sambon sade att Busseriet kommer att fylla de öppna tjänster som finns med start nu i februari. Det känns så orättvist. Jag ville faktiskt ha en anställning redan i somras, men chefen hittade på en utredning som skulle visat att mina axlar är utslitna. Jag har inte varit med om någon utredning....
Sedan är det en annan sak att jag inte ska köra buss på heltid, jag fixar inte det mentalt sett.
Men ändå, jag behöver extrapengar för det räcker inte med studiemedlet och så ska de ta bort min möjlighet till det. *suck, stön, skrik och gråt*
Så vad nu då?
Jag måste alltså ge mig ut och fixa ett annat extrajobb! Det finns inget som ger lika mycket pengar per timme som Busseriet, men det får gå ändå! Får väl hitta nåt mer som personlig assistent eller vårdbiträde eller nåt... kanske macdonalds.... *njee...* (men man vet aldrig).
Tyvärr känner jag mig personligt attackerad fast jag vet att det inte är så! Men känslan finns ändå... chefen gillar inte mig, det vet jag! Ändå håller jag inne med väldigt mycket av det som jag tänker och känner om Företaget!
Så funderar jag på föräldrarna och brorsan.
Om det spricker mellan andra halvan och mig, vart tar jag vägen?
Flyttar jag norröver till de lugnare skogarna och föräldrarna?
Eller söderöver till brorsan med dotter och mina bekanta?
Ska jag flytta ändå? Den stora staden knäcker mig bara genom att finnas.... *stressad*
Jag känner mig bakbunden av mig själv, oförmögen att klara mig utan någon som hjälper mig med utgifterna... Jag vet vad utgifterna beror på. Mina gamla depressioner som gjorde att jag överköpte och tog krediter här och där. Det straffar sig nu, men det värsta ska vara över om 5 år. Men till dess då?
Jag önskar jag kunde vinna pengar.....
Jag var duktig och kastade ut flera kassar med gamla dagstidningar som jag inte sett på evigheter. Jag sparade några artiklar vars rubriker fångade mitt intresse, men annars åkte allt UT! (ovanligt!)
Självklart så sparade jag lika mycket som jag kastade, med det ska gås igenom igen så.... fast senare.
En del av det jag bläddrade förbi gjorde mig lite ledsen. Som när jag ser en insändare som säger att feta, svettiga människor är fula. Men vadå då! Jag svettas oavsett vad jag väger! Har alltid gjort det! Sen så har jag tillräckligt med ågren för min vikt själv så jag behöver inte andra för att påpeka problemet för mig. Mer än på ett vänligt sätt förstås. Någon att diskutera med behövs alltid!
Har läst Blossom Taintons bok "I topptrim på 12 veckor". Den är tydlig, enkel och rak. Det handlar om motion (lite om mat) och att det handlar om att lära kroppen en ny vana. Så har jag lärt mig att det är ingen idé att vänta på motivationen. Vanan kommer först, sedan kommer motivation som en belöning. Det är så bra tänkt. Det förklarar varför jag alltid brukar ge upp. Nu förstår också jag lite bättre varför jag alltid blir så himla sjuk när jag tränat ett tag. (För det blir jag ALLTID!) Jag har börjat träna och inte tänkt tillräckligt på vad jag äter. Fast lite sjuk är jag jämt, så jag får börja lite försiktigt och känna mig för. Så 12 veckor tror jag inte på för mig. Kanske 24v...
Sambon sade att Busseriet kommer att fylla de öppna tjänster som finns med start nu i februari. Det känns så orättvist. Jag ville faktiskt ha en anställning redan i somras, men chefen hittade på en utredning som skulle visat att mina axlar är utslitna. Jag har inte varit med om någon utredning....
Sedan är det en annan sak att jag inte ska köra buss på heltid, jag fixar inte det mentalt sett.
Men ändå, jag behöver extrapengar för det räcker inte med studiemedlet och så ska de ta bort min möjlighet till det. *suck, stön, skrik och gråt*
Så vad nu då?
Jag måste alltså ge mig ut och fixa ett annat extrajobb! Det finns inget som ger lika mycket pengar per timme som Busseriet, men det får gå ändå! Får väl hitta nåt mer som personlig assistent eller vårdbiträde eller nåt... kanske macdonalds.... *njee...* (men man vet aldrig).
Tyvärr känner jag mig personligt attackerad fast jag vet att det inte är så! Men känslan finns ändå... chefen gillar inte mig, det vet jag! Ändå håller jag inne med väldigt mycket av det som jag tänker och känner om Företaget!
Så funderar jag på föräldrarna och brorsan.
Om det spricker mellan andra halvan och mig, vart tar jag vägen?
Flyttar jag norröver till de lugnare skogarna och föräldrarna?
Eller söderöver till brorsan med dotter och mina bekanta?
Ska jag flytta ändå? Den stora staden knäcker mig bara genom att finnas.... *stressad*
Jag känner mig bakbunden av mig själv, oförmögen att klara mig utan någon som hjälper mig med utgifterna... Jag vet vad utgifterna beror på. Mina gamla depressioner som gjorde att jag överköpte och tog krediter här och där. Det straffar sig nu, men det värsta ska vara över om 5 år. Men till dess då?
Jag önskar jag kunde vinna pengar.....
De märker mig!
Alltså, i skolan. De märker när jag är sjuk och de lyssnar när jag säger något!
Hur kan jag överhuvudtaget känna att jag är osynlig?
Hur kan jag överhuvudtaget känna att jag är osynlig?