ceicli

Jag var i förrådet och rensade idag. Eftersom jag blev så svettig förra gången så tog jag på mig mina träningskläder som är svettupptagande. Jag har inte haft dem på väldigt länge och blev överraskad över att de fortfarande passade. Jag väger ju mer nu än då. Konstigt nog såg jag flera storlekar mindre ut.... *hmmm*. Men det klämde över magen förstås!

Jag var duktig och kastade ut flera kassar med gamla dagstidningar som jag inte sett på evigheter. Jag sparade några artiklar vars rubriker fångade mitt intresse, men annars åkte allt UT! (ovanligt!)
Självklart så sparade jag lika mycket som jag kastade, med det ska gås igenom igen så.... fast senare.

En del av det jag bläddrade förbi gjorde mig lite ledsen. Som när jag ser en insändare som säger att feta, svettiga människor är fula. Men vadå då! Jag svettas oavsett vad jag väger! Har alltid gjort det! Sen så har jag tillräckligt med ågren för min vikt själv så jag behöver inte andra för att påpeka problemet för mig. Mer än på ett vänligt sätt förstås. Någon att diskutera med behövs alltid!

Har läst Blossom Taintons bok "I topptrim på 12 veckor". Den är tydlig, enkel och rak. Det handlar om motion (lite om mat) och att det handlar om att lära kroppen en ny vana. Så har jag lärt mig att det är ingen idé att vänta på motivationen. Vanan kommer först, sedan kommer motivation som en belöning. Det är så bra tänkt. Det förklarar varför jag alltid brukar ge upp. Nu förstår också jag lite bättre varför jag alltid blir så himla sjuk när jag tränat ett tag. (För det blir jag ALLTID!) Jag har börjat träna och inte tänkt tillräckligt på vad jag äter. Fast lite sjuk är jag jämt, så jag får börja lite försiktigt och känna mig för. Så 12 veckor tror jag inte på för mig. Kanske 24v...

Sambon sade att Busseriet kommer att fylla de öppna tjänster som finns med start nu i februari. Det känns så orättvist. Jag ville faktiskt ha en anställning redan i somras, men chefen hittade på en utredning som skulle visat att mina axlar är utslitna. Jag har inte varit med om någon utredning....
Sedan är det en annan sak att jag inte ska köra buss på heltid, jag fixar inte det mentalt sett.
Men ändå, jag behöver extrapengar för det räcker inte med studiemedlet och så ska de ta bort min möjlighet till det. *suck, stön, skrik och gråt*
Så vad nu då?
Jag måste alltså ge mig ut och fixa ett annat extrajobb! Det finns inget som ger lika mycket pengar per timme som Busseriet, men det får gå ändå! Får väl hitta nåt mer som personlig assistent eller vårdbiträde eller nåt... kanske macdonalds.... *njee...* (men man vet aldrig).
Tyvärr känner jag mig personligt attackerad fast jag vet att det inte är så! Men känslan finns ändå... chefen gillar inte mig, det vet jag! Ändå håller jag inne med väldigt mycket av det som jag tänker och känner om Företaget!

Så funderar jag på föräldrarna och brorsan.
Om det spricker mellan andra halvan och mig, vart tar jag vägen?
Flyttar jag norröver till de lugnare skogarna och föräldrarna?
Eller söderöver till brorsan med dotter och mina bekanta?
Ska jag flytta ändå? Den stora staden knäcker mig bara genom att finnas.... *stressad*

Jag känner mig bakbunden av mig själv, oförmögen att klara mig utan någon som hjälper mig med utgifterna... Jag vet vad utgifterna beror på. Mina gamla depressioner som gjorde att jag överköpte och tog krediter här och där. Det straffar sig nu, men det värsta ska vara över om 5 år. Men till dess då?

Jag önskar jag kunde vinna pengar.....