Helgresa
Över kristihimmelsfärd så var jag hos min bror. I första hand för att hälsa på det lilla yrvädret som nu har fyllt 3 år! Tiden går så fort så fort....
Det var så kort om tid den här gången så vissa besök får jag göra senare. Konstigt, jag känner ju faktiskt människor...... *förvånad*
Torsdag och fredag så lekte vi och pratade. Jösses vad hon pratar. Och minnsan... hon älskar mig. Tja, hon älskar såklart mamma&pappa, mormor&morfar, farmor& arfar, brevbäraren, katterna, leksakerna, cykeln, "motor"cykeln (trehjuling utomhus), bilarna, mjukdjuren........
Men ändå! För mig som träffar henne en gång om året så är det viktiga att hon inte avskyr mig och det gör hon INTE! *jippi*.
Fredag natt så blev hon sjuk.
Jag hade bestämt att träffa en kompis på lördagen, men allt blev försenat.
Det blev mer eftermiddag innan jag kom iväg dit. Men iallafall, jag träffade T och det var trevligt som alltid. Vi träffas (också) en gång om året, men tiden är inte likadan för vuxna som för barn.
Efteråt så körde jag tillbaka, hämtade mina grejor och sade "Hej då". Lilltjejen väntade på att jag skulle försvinna ut genom dörren, för det gör man när man säger hej då... (jag lär mig nya saker hela tiden).
Vi kramades snabbt och jag sade att jag skulle ringa till henne på söndagen. Jag ville ju ge henne lite tid att varva ner och blir frisk på. Annars hade jag sovit över en natt till.
Så jag körde vidare till nästa kompis, som jag inte sett på år och dag. *räknar*
Måste vara 7 år sedan tror jag. *funderar*
Ändå, jag kommer dit och får träffa S och hans barn så är grillen igång och jag är plötsligt jättehungrig.....
Det blir en lång pratig natt med vin *skakar på huvudet*. Det betyder också att morgonen förskjuts en hel del. Min tanke var ju att jag skulle köra vidare till Jönköping vid 12-tiden. Det blev kl 15. Vad jag är duktig. Tidsplanering är en av mina mindre starka sidor.... not!
Men sonen tyckte inte illa om mig iallafall. Tur det! Men å andra sidan, han vet att han går först för sin pappa i alla lägen så.... *ler*
I Jönköping kl 17 och får träffa N efter.... *räknar* 6 år. (Tiden går så snabbt så snabbt).
Min "lilla" stund där räcker nästan till kl 23.
Jag har ju svårt att lämna trevliga människor som lyssnar på mig.... och trevligt var det.
Jag kör som jag kör så det blev nonstop-körning upp. E4:an i 3 timmar utan stopp! Så jag parkerade bilen i garaget strax innan kl 2 på natten. Jag sov så tungt så tungt så fort jag kom i sängen.....
Det hände några saker på vägen.
Jag kom ikapp en lastbil som körde om en annan lastbil.
Tänkte, att om inte den omkörda lastbilen blinkar för att visa att den omkörande kommit förbi, så gör jag det.
Den blinkade inte, så då gjorde jag det.
Lastbilen gick in framför och "tackblinkade" med blinkersen, jag gick in framför och blinkade så jag också, han ljustutade på mig! *glad* Han (för det var det nästan säkert) tänkte nog att det var en lastbilskollega i bil........ *ler* Nästan iallafall!!!
Senare så kom jag ikapp två bilar som låg ganska nära varandra. Den främre hade dimbakljusen på och jag undrade varför den bakersta låg kvar där.
När jag hade passerat så gick den bakersta ut och hakade på mig. (Ja, jag låg i 120km på 110-vägen)
Sedan så följde bilen mig hela vägen upp till Södertälje. Farten var tydligen ok, för den låg kvar även om andra bilar körde förbi oss.
Efter ett tag så förstod jag att framlyktorna på bilen inte fungerade riktigt. Lamporna var hela för de ljustutade en gång. Antagligen så var det en obekant bil och de hade inte kommit på hur man sätter på hel-ljuset. På en del bilar måste man ju trycka spaken framåt, efter att ha vridit ljusvredet till heljus.
Jag höll någorlunda jämn fart iallafall. Lite pendlande mellan 110-130 men jag höll mig ganska stadigt på 120.
Jag vet att jag kan KÖRA!!! *hihi*
Och hemlivet är inte mer lockande efter den här helgen.
Jag vet inte vad jag ska göra......
Det var så kort om tid den här gången så vissa besök får jag göra senare. Konstigt, jag känner ju faktiskt människor...... *förvånad*
Torsdag och fredag så lekte vi och pratade. Jösses vad hon pratar. Och minnsan... hon älskar mig. Tja, hon älskar såklart mamma&pappa, mormor&morfar, farmor& arfar, brevbäraren, katterna, leksakerna, cykeln, "motor"cykeln (trehjuling utomhus), bilarna, mjukdjuren........
Men ändå! För mig som träffar henne en gång om året så är det viktiga att hon inte avskyr mig och det gör hon INTE! *jippi*.
Fredag natt så blev hon sjuk.
Jag hade bestämt att träffa en kompis på lördagen, men allt blev försenat.
Det blev mer eftermiddag innan jag kom iväg dit. Men iallafall, jag träffade T och det var trevligt som alltid. Vi träffas (också) en gång om året, men tiden är inte likadan för vuxna som för barn.
Efteråt så körde jag tillbaka, hämtade mina grejor och sade "Hej då". Lilltjejen väntade på att jag skulle försvinna ut genom dörren, för det gör man när man säger hej då... (jag lär mig nya saker hela tiden).
Vi kramades snabbt och jag sade att jag skulle ringa till henne på söndagen. Jag ville ju ge henne lite tid att varva ner och blir frisk på. Annars hade jag sovit över en natt till.
Så jag körde vidare till nästa kompis, som jag inte sett på år och dag. *räknar*
Måste vara 7 år sedan tror jag. *funderar*
Ändå, jag kommer dit och får träffa S och hans barn så är grillen igång och jag är plötsligt jättehungrig.....
Det blir en lång pratig natt med vin *skakar på huvudet*. Det betyder också att morgonen förskjuts en hel del. Min tanke var ju att jag skulle köra vidare till Jönköping vid 12-tiden. Det blev kl 15. Vad jag är duktig. Tidsplanering är en av mina mindre starka sidor.... not!
Men sonen tyckte inte illa om mig iallafall. Tur det! Men å andra sidan, han vet att han går först för sin pappa i alla lägen så.... *ler*
I Jönköping kl 17 och får träffa N efter.... *räknar* 6 år. (Tiden går så snabbt så snabbt).
Min "lilla" stund där räcker nästan till kl 23.
Jag har ju svårt att lämna trevliga människor som lyssnar på mig.... och trevligt var det.
Jag kör som jag kör så det blev nonstop-körning upp. E4:an i 3 timmar utan stopp! Så jag parkerade bilen i garaget strax innan kl 2 på natten. Jag sov så tungt så tungt så fort jag kom i sängen.....
Det hände några saker på vägen.
Jag kom ikapp en lastbil som körde om en annan lastbil.
Tänkte, att om inte den omkörda lastbilen blinkar för att visa att den omkörande kommit förbi, så gör jag det.
Den blinkade inte, så då gjorde jag det.
Lastbilen gick in framför och "tackblinkade" med blinkersen, jag gick in framför och blinkade så jag också, han ljustutade på mig! *glad* Han (för det var det nästan säkert) tänkte nog att det var en lastbilskollega i bil........ *ler* Nästan iallafall!!!
Senare så kom jag ikapp två bilar som låg ganska nära varandra. Den främre hade dimbakljusen på och jag undrade varför den bakersta låg kvar där.
När jag hade passerat så gick den bakersta ut och hakade på mig. (Ja, jag låg i 120km på 110-vägen)
Sedan så följde bilen mig hela vägen upp till Södertälje. Farten var tydligen ok, för den låg kvar även om andra bilar körde förbi oss.
Efter ett tag så förstod jag att framlyktorna på bilen inte fungerade riktigt. Lamporna var hela för de ljustutade en gång. Antagligen så var det en obekant bil och de hade inte kommit på hur man sätter på hel-ljuset. På en del bilar måste man ju trycka spaken framåt, efter att ha vridit ljusvredet till heljus.
Jag höll någorlunda jämn fart iallafall. Lite pendlande mellan 110-130 men jag höll mig ganska stadigt på 120.
Jag vet att jag kan KÖRA!!! *hihi*
Och hemlivet är inte mer lockande efter den här helgen.
Jag vet inte vad jag ska göra......
Kommentarer
Trackback