ceicli

Jaha!
Att försöka sammanfatta de två kursveckorna blir en knepig uppgift. (Detta var de två sista veckorna i maj 2008)
Det hände så mycket och jag träffade så många trevliga människor.
Jaja, en och annan mindre trevlig också, men det var säkert mest personkemi det handlade om.
Det är omöjligt att vara bästis med alla...

Jag hade räknat med att få ont, och det fick jag.
Att köra i körgård och senare i terräng varje dag (nästan) är inte min fysik tillräcklig för.
Knäna strejkade, höger tumme blev överansträngd och hela jag kändes oftast som ett enda stort blåmärke.
Dessutom blev jag mer och mer trött.
Andra veckan började jag känna mig utanför, ensam, ledsen och övergiven.
Då visste jag att jag behövde sova, så jag gick för att sova!

Första veckan var jag mer aktiv, sågs som framåt, positiv och stark. *tihi* (Jag ger mig, jag ÄR sådan!)

Dessutom är jag en jävel på att köra MC! *hihi*
Jaja, folk som kört i 10 timmar kunde vara mer avspända och mer "på" än jag, men jämfört med hur jag HAR varit så var det bara ORKEN som saknades!
Hade jag haft MER ORK så hade jag kommit med ut i den svårare terrängen under den andra veckan!
Det är jag helt övertygad om.
Och då hade jag fått VG på körningen. *s*
Jag är nöjd med mitt G.

Vi hade kvälltjänst i stort sett varje kväll.
En kväll slutade vi "tidigt", 19.15 för att vi skulle kunna gå till mässen. *hmm*
Vi hade ett ledigt dygn på helgen också.
Men annars så var det något hela tiden... från 7.30 (efter frukost, uppställda och klara) till kl 21. En kväll till 22.
Det var tufft!

Med tanke på min kassa fysik så har det hänt underverk.
Backar som jag ALDRIG skulle gett mig på för 5-10 år sedan.
Jag skulle fått ångest bara jag såg dem...
Vad tänkte jag nu?
"Det ska bli intressant" *skriker av glädje*
Bara att våga! *ler*
Sista kördagen så var vi och körde på en myr...
Min sista reserv tömdes redan dagen innan, men jag ville försöka iallafall.
Jag kom ett kvarts varv, sedan fick jag stanna och efter det kom jag aldrig igång igen...
Men jag försökte! *s*
Och i min värld så är det det viktigaste!

Min ordförande sade flera gånger att han var så överraskad för att jag var så bra!
Jag vet inte vad han hade väntat sig av mig, men jag var ungefär i mitten av gruppen i skicklighet räknat, och av oss 4 tjejer så var jag bäst! Ja, en av oss hade mer ork och mer jävlar annamma så hon gick om mig det sista, men jag är ändå nöjd! *ler*
Dessutom är hon jättetrevlig så det gör inget! *s*
De andra två... vet jag inte riktigt vad de hade där att göra... men men, alla blir salig på sin fason.
(Skäms på mig, jag ska glädjas åt andras framsteg istället för att gotta mig åt deras misslyckande...)

Sedan blev jag glad över mitt VG i vård.
Alltså kan jag meka! *ler*
Fast det visste jag innan. Det är dags att göra det oftare bara, så jag får upp tempot lite.
Men å andra sidan, en instruktör sade vid ett tillfälle "Jag behöver inte kolla på det du gör, för du är så noggrann" och det tar jag också som beröm! *ler brett*

Jag håller fortfarande på att återthämta mig, smärtan känns annorlunda efter att jag kom hem.
I stället för att härda ut som jag gjorde där, så har jag fallit platt.
Men min överansträngda tumme ska jag ta till doktorn för nu hjälper inte värktabletter på den... det gör svinont iallafall!

Sammanfattningsvis: MYCKET roligt och MYCKET jobbigt! *ler stort*
Och alla härliga människor... *ler stort*

Den senaste veckan har bara varit att härda ut.
Det var roligt på jobbet iaf, barnen verkar ha saknat mig... *ler*

Så har jag tvättat deras tvätt och EN av mina... *blir galen*
Jag måste flytta... *morr*

*kram till den som villl*



Det här var en övning vi gjorde.
Vändning i backe...
Det tar på kroppen att vända även en lätt mc som Huskvarnan.